Öppna upp dig själv, få andra i din omgivning att förstå sig på dig. Jag säger inte att du ska behöva berätta allt om dig själv och alla de tankar du har snurrandes runt i huvudet men att ha förmågan att kunna ha en öppen diskussion är viktigt.

Alla möten med en människa, vän eller okänd, pojkvän eller flickvän, familjemedlem eller inte, alla möten ger dig möjligheten att utveckla dig själv personligt. Du har så många möjligheter i detta liv, som kan få dig att utveckla en inre ro och ett lugn som i sin tur kommer att leda till mindre missförstånd och mer känlsa för din vardag oavsett vem du än möter i din väg.

Låt oss säga ett förhållande (pokvän/flickvän, flickvän/flickvän eller pojkvän/pojkvän), bra eller dåligt, spelar ingen roll. Anledningen till att jag använder just förhållande som ett exempel är för att jag vet att hälften av alla som läser kommer känna igen sig på nått sätt och jag vet att ni kommer hålla med mig. Det gör det lättare för mig att få andra att förstå hur jag tänker.

Ett förhållande var de jag skulle ge som exempel.., Jo, ta två personer som har mycket energi, glädje och livsmotivation, men de tänker kanske på olika sätt, eller visar sina känslor på två olika sätt. Det här kan skapa förvirring, missförstånd och irritation sinsemellan paret. Det är därför viktigt att man kan tala om sina djupaste känslor, kunna berätta hur och varför man inte tycker om vissa beteenden eller situationer man mött med personen i fråga.
Att kunna säga "jag tycker om dig, men jag är rädd att det här inte kommer fungera om vi fortsätter så här" eller "jag tycker inte om när du beter dig si eller så..." eller "mina känslor har förändrats", utan att personen som får höra dessa saker blir arg, det är viktigt att man accepterar den andres känslor, för hade personen inte menat det hade det varit dumt att säga. Man ska vara bästa vän med sin partner, värsta fiender, ett par, och alla relationer som finns...

Allt i ens liv har en mening, att gå runt och fundera på OM man ska berätta något, tala om sina känslor och vara öppen med sina önskningar är onödigt, man ska inte ens se ordet OM framför sig. Ta för dig, säg det du tycker och tänker, det kan inte bli värre än vad det är. Tar man förhållande som exempel igen vill jag säga att det är typiskt att man känner, "ååh, vill inte såra honom/henne", men genom att dölja sanningen sårar man personen i fråga mer än om man berättar sanningen.

Sanningen må göra ont, den må ta lång tid att bearbeta och kan vara svår att acceptera till en början. Men att ignorera den, glömma den, hata den och förtränga den föralltid kommer bara att göra det värre. Någonstans inom sig måste man lära sig att klara av att berätta såsom att ta emot information om en annan nära människas åsikter och känslor inför och om saker och ting.

Det kan inte bli värre med sanningen, kanske till en början men i det långa loppet kommer alla pusselbitar falla på plats.
Alla människor bär på pussel, ett pussel för varje situation och relation i sitt liv, för att tvekan ska reduseras måste pusslet vara komplett, man måste veta vart alla bitar ska sitta. Vet man det kommer relationen och situationen inte vara något negativt man ser genom sin näthinna, snarare bara finnas där med positiva tankar. Fattas däremot en eller flera pusselbitar måste man först och främst försöka hitta bitarna/biten, för att kunna se hur pusslet ser ut. Det är inte förän pusslet är komplett som man vet vad man ska göra och hur man ska gå till väga för att göra det.

Det finns alltid någonting eller någon som kan få dig att känna dig förvirrad, men genom att acceptera och kunna ha en öppen relation med och om sina känslor kan förvirringen försvinna... Det är något jag vet för jag har själv upplevt det.

Peace & Much love